Per Gustaf Berg – Svensk mystik (1871)

Mysticismen, denna vantro, enligt hvilken menniskan inbillar sig kunna medelst känslan och de yttre sinnena träda i förbindelse med den öfversinliga verlden, har en lika urgammal historia som menniskoslägtet sjelft. Vanligast och skarpast framträder denna sjukliga sinnesrigtning samtidigt med stora omhvälfningar på det politiska eller andliga lifvets områden och i perioder, som förete en afgjord benägenhet för ateism. Så utbredde sig lusten för allehanda svärmeri af dylik beskaffenhet i senare hälften af 18:de seklet, isynnerhet bland de högre stånden, i jemnbredd med den religiösa indifferentismen. “Den hånade flyende tron“, säger Geijer, “lemnade dörren efter sig öppen för vantron, som i skymning och natt njöt en hemlig dyrkan, under det man om dagen täflade att offra på upplysningens altare.“ Dock ha äfven i lugnare tider allt emellanåt uppträdt personer, som för sin mystiska verldsåskådning gjort sig mer eller mindre bekanta.

Så inleds Per Gustaf Bergs bok Svensk mystik. Berg går sedan igenom ett stort antal spännande personer och anekdoter. Boken kan ses som ett uppslagsverk över svenskar som ägnat sitt liv åt det mystiska på olika vis, eller bara drabbats av det. Dock är ibland delar av namnen utlämnade och källangivelser saknas. Vi får till exempel läsa om olika trollkunniga personer genom tiderna,  skojarpräster och spiritister på 1700-talet, himmelsbrev (fysiska brev skrivna av Gud själv), människor som förutspått sin egen död samt astrologins historia i Sverige: “Detta gyckel förehades ännu i 18:de århundradet, och resultaterna deraf inverkade ofta, genom den tro man satte till dem, på den spådda personens framtida verksamhet.”, kommenterar Berg.

Även om Berg själv inte verkar ha mycket till övers för alla de spiritistiska “griller” och “vidskepligheter” som tas upp i boken, är anekdoterna han samlat både av kulturellt värde samt ofta underhållande.  Ett exempel är på en sådan aneldot är när fornforskaren och mystikern Johannes Bureus och apotekaren Simon Wolimhaus båda genom kabbalistiska beräkningar uträknat världens undergång men till olika dagar. En rasande tvist uppstod, och de slog till slut vad om vem som hade rätt med sina gårdar som insats. “Som det då befanns att ingendera träffat sanningen, behöllo båda sina gårdar och sin förargelse.” Ett annat är när “arkiater Rudbeck“ (kan det vara Olof Rudbeck? Se Dolda faktas avsnitt om Atlantis) räddade livet på borgmästarens dotter då hon skulle begravas på 1600-talet, men visade sig vara skendöd.

Per Gustaf Berg (1805-1889) var bokhandlare och boktryckare i Stockholm. Han var även flitig deltagare i Stockholms ordensliv och tillhörde Frimurare-, Timmermans- och Arla coldinu-ordnarna. Han var engagerad i fattigvård och en ivrig schackspelare.  Han inledde sin bokhandlarkarriär som biträde i Emil Bruzelius och därefter i I. A. Probsts bokhandel i Stockholm men öppnade 1828 egen bokhandel på Stortorget 14 som han hade till början av 1840-talet då han köpte ett boktryckeri. Han blev medlem i Boktryckaresocieteten 1843 och tryckte sedan ett stort antal arbeten, främst bestående av småskrifter avsedda för folkets bredaste lager. Om innehållet skriver O. Wieselgren i Svenskt Biografiskt lexikon:

I brokig blandning träffar man här de mest besynnerliga saker: historiska berättelser med växlande, vanligen starkt sensationella motiv, såsom Stockholms blodbad, Fersenska mordet, Ludvig XVI: s avrättning, Orleanska jungfruns död o. s. v., romantiska historier, ofta sammandrag av kända verk ur den utländska litteraturen, såsom H. Zschokkes »Abällino, den store banditen», Victor Hugo’s »Notre Dame de Paris» (dock förändrad, så att slutet är lyckligt, i det kapten Phébus gifter sig med Esmeralda) och »Baron F. Trencks lidanden», sedolärande berättelser, fabler för barn, nöjesläsning (bl. a. »Riddar Finke» och »Münchhausens äventyr»), historiska anekdoter, »Robinson Crusoe», »Don’ Quijote» och »Min son på galejan», biografier över Gustav Adolf, Axel Oxenstierna och Swedenborg, en prosaomskrivning av Runebergs »Kung Fjalar», etnografiska skildringar av den mest kuriösa beskaffenhet, drömböcker, gåtsamlingar och ännu mycket annat. Illustrationerna utgöras av ytterligt konstlösa träsnitt. 

Dessa ska haft stor spridning och blivit mycket populära, särskilt på landsbygden, och de kan mycket väl haft en viss betydelse i svenska folklitteraturens historia. 

Berg tillbringade sin ålderdom “med ända in i det sista obrutna kropps- och själskrafter” på Fjällgatan 29 på söder. Han har beskrivits som “godlynt och vänfast, ej utan åtskilliga originella särdag”. Han verkar inte själv ägt något större bibliotek, utan den största delen av hans samling bestod av hans egna böcker och förlagsartiklar.

Av de verk som Berg gav ut har Svensk mystik som trycktes 1871, kanske överlevt allra bäst. Även om, med Bergs egna ord: “Det löjliga” ofta blandar sig “med det bedröfliga” i denna bok, beror dess framgångar säkert just på dess esoteriska och spektakulära innehåll, som ju även om Berg själv förhöll sig skeptisk till det, fängslat människan i alla tider.

Boken är tillgängliggjord och digitaliserad av Litteraturbanken. Man kan läsa den HÄR.

Ladda hem: EPUB

Kristfrid Ganander – Mythologia Fennica (1789)

Mythologia-Fennica

Mythologica Fennica (finsk mytologi) är ett uppslagsverk om finsk mytologi skriven på svenska av Kristfrid Ganander, och först publicerad 1789.

Ganander var verksam som präst på 1760 och 1770-talen i Vasa, Jakobstad, Kronoby, och Laihela. Efter det flyttade han till norra Österbotten och blev kaplan i Frantsila. Ganander var en mångsidig forskare och författare som bl.a. ägnade sig åt insamling och utgivning av finsk folkdiktning, som även inspirerade och låg till grund för Elias Lönnrot och hans sammanställning av Finlands nationalepos Kalevala.

Gananders två huvudarbeten är: Mythologia Fennica, ett svenskt alfabetiskt uppslagsverk om finsk och samisk mytologi och folktro, och Nytt Finskt Lexicon, en omfattande ordbok som trycktes först på 1900-talet, men som varit viktigt för den finska språkforskningen.

På försättsbladet till Mythologia Fennica kan man läsa beskrivningen:

Afgudar och afgudinnor, forntidens märklige personer, offer och offer-ställen, gamla sedvänjor, jättar, troll, skogs- sjö och bergs-rån m.m. som förekomma i de finska troll-runor, Synnyt, Sanat, Sadut, Arwotuxet &c. Samt ån brukas och nämnas i dagligt tal; Til deras tjänst vill förstås det finska språket och hafva för finska historien och poesin. Af gamla runor samlad och uttydd af Christfrid Ganander[…] Åbo, tryckt i Frenckellska boktryckeriet 1789. På egen bekostnad.

Det är ett underhållande och fantasieggande verk om gamla tiders tro där skogarna är fyllda av andar och gastar, jättar och rån, och där världen går att påverka med så kallade ursprungsord/runor. Läs till exempel om Rutimo, det enorma skogsspöket som förmörkade månen, Leikkiö, gasten som skrek i skogarna efter barn och hade makt över gräs, rötter och träd eller denna beskrivning som möjligen avslöjar en viss skepsis hos Ganander till ”vantro” man upplever genom ”god imagination”, ”godt bränvinsrus, eller feber-yrsel”:


Tillgänglig via Umeå Universitetsbibliotek som PDF: Läs / Ladda hem

En artikel om Kristfrid Ganander hos Biografiskt Lexikon för Finland går att läsa HÄR