I första delen av Dolda faktas ”4-stegsraket ner i avgrunden” om Atlantis pratar vi om vad Platon egentligen skrev i sina dialoger Critias och Timaios, och om våra egna associationer kring den försvunna kontinenten.
Platon och andra antika källor
Man kan undra om Platon någonsin hade nämnt Atlantis om han vetat om alla de teorier det senare skulle ge upphov till. Få legender och myter har fascinerat människor som de om Atlantis. I dessa fyra avsnitt går vi in på några av alla de otaliga teorierna kring Atlantis som uppstått genom tiderna. Det är alltså på inte på långa vägar en heltäckande sammanställning, utan ett första försök att närma sig ämnet.
Det är ett förunderligt långt led av hörsägen som ligger till grund för Platons kunskap om Atlantis. Critias (Platons farbror) berättar i samtal med Sokrates, Timaios och Hermocrates om vad hans farfar, som var nära 90 år vid tillfället berättade om Atlantis för Critias när han var 10 år. Detta hade farfadern hört av sin far Dropides som i sin tur hört det av Solon, den berömda poeten och en av greklands sju visa som fått det berättat av en mycket gammal och vis egyptisk präst.
Timaios-dialogen är tyvärr ganska kortfattad och fokuserar på Solons resa till Egypten där han blir uppläxad av den visa egyptiern på grund av grekernas historielöshet. Den kan man läsa i sin helhet på engelska här:
I Critias-dialogen blir det mer detaljerat, t.ex. om hur Poseidon äktar den dödliga kvinnan Cleito och delar in landet i olika zoner av land och vatten, samt hur han ger zonerna till sina fem söner. Här ges man även mått på Poseidontemplet, beskrivningar av flora och fauna på kontinenten och får höra om den mytiska metallen Orichalcum.
Herodotos nämner i sin Historia nämner att Atlanteanerna är vegetarianer och inte drömmer. Om han med dessa menar invånarna på den mytiska kontinenten Atlantis är dock oklart. Herodotos Historia går att läsa t.ex här:
Herodotus – The History Of Herodotus.
Vi nämner även att Diodoros Siculus beskriver atlanteanernas mode med fiskfenor som huvudbonader. Något vi i efterhand är osäker på om han verkligen skrivit. Del III av Diodorus Siculus stora verk Bibliotheca historica där han pratar både om Amazoner och Atlanteaner går iallafall att läsa här:
Diodorus Siculus – Bibliotheca Historica Book III.
Rudbecks Atlantica
I andra delen av Dolda faktas “4-stegsraket ner i avgrunden” om Atlantis så beger vi oss till 1600-talets Sverige och lär oss hur man ”rudbeckiserar”.
Olof Rudbecks enorma verk Atland eller Manheim från 1679, finns tillgängligt i paralelltext med latin och 1600-talssvenska genom Litteraturbanken. Här kan den tålmodiga läsa hans otaliga och många gånger fullständigt orimliga bevis för att ungefär alla antika källor egentligen handlar om Sverige, och framförallt att Atlantis låg i gamla Uppsala. Ett verk som av Gunnar Eriksson beskrivits som en …extremt fantasifull historiekonstruktion, ofta byggd på felläsningar och misstolkningar av de otaliga källskrifterna.
Olof Rudbeck den äldre – Olf Rudbeks Atland eller Manheim (I) (1679)
Vår huvudsakliga källa till hans liv har varit denna bok: David King – Finding Atlantis. En underhållande bok, dock skriven av en amerikan. Vi har även använt oss av många artiklar, exempelvis:
Nordisk familjebok 1800-talsutgåvan – Rudbeck, Olof d.ä. (1889)
Riksarkivet: Olof (Olaus) Rudbeck
Svenskt biografisk lexikon: Olof Rudbeck
Hervararsagan (Hervarar saga ok Heiðreks) är en av de mest berömda fornaldarsagorna. I likhet med övriga fornaldarsagor utspelas denna saga i en avlägsen forntid långt bort ifrån Island, och berättelsen har starka mytologiska inslag. Det var denna saga som först fick Rudbeck, uppbackad av sin vän Olaus Verelius att misstänka att antikens Greklands mytologi hade mängder av kopplingar till Sverige. Först genom platsen Galisvellir som Rudbeck var säker på i själva verket var de elysiska fälten. Även Jotunheim eller Hyperborea, jätteriket bortom nordanvinden kopplade han till Sverige. Här kan man läsa och avgöra själv om hans teorier kan stämma:
Hervars och Hedreks saga – Översatt till svenska av Albert Ulrik Bååth.
Vi nämner även Olaus Magnus – Historia om de nordiska folken (1555), som hundra år tidigare försökte finna Sveriges mäktiga ursprung. Olaus Magnus kan man också läsa genom Litteraturbanken. Danska historikern Saxo Grammaticus finns här: Saxo Grammaticus – Gesta Danorum (1200-talet).
Vi nämner en artikel i DN om vad neuroforskningen säger om konspirationsteorier: Man talar om JTC-personer (jumping to conclusions), berättar Pontus Wasling. Amerikanska studier visar att personer som hade en större tendens till JTC också i högre utsträckning hängav sig åt paranoida föreställningar, utan att vara psykiskt sjuka. DN 2014-05-14
https://www.dn.se/insidan/hjarnan-forsoker-upptacka-konspirationer/
Det moderna JTC-begreppet liknar Rudbecks vetenskapliga metod ”rudbeckiserande” (som kan översättas: att hänge sig åt hänsynslöst och okontrollbart spekulerande), vilken han använde för att komma fram till sina ottaliga bevis om Atlantis m.m. Här är några exempel på när han kopplade ihop ord från grekisk historia och mytologi till Sverige och svenska språket:
- Herkules namn var egentligen Härkolle
- Siaren Teresias var egentligen var en samisk shaman.
- Kung Menelaos hette egentligen ”kung Menlös”.
- Amasonen Penthesilea rätt namn var ”Fäntan Siljan”
- Plutos maka Proserpina hette ”Frossepina”
- Troja var Trögd utanför Enköping.
- När Orfeus sjöng om Loluo menade han förstås Luleå.
- Pacto är Piteå och Casby är Kassaby.
Det var som att Orfeus läst en bok om svensk geografi, tyckte Rudbeck.
Johannes Bureus är i vårt tycke en av Sveriges mest intressanta figurer, och även en föregångare och inspiratör till Rudbeck. Bureus var alkemist, kabbalist, runforskare, mystiker och vetenskapsman, tyvärr med vissa problem att slutföra sina otaliga skrifter och projekt. Han är även känd för sin kamp för att byta ut det svenska alfabetet mot runskrift och att han flera gånger, felaktigt, förutsåg jordens undergång. Vill man läsa mer om Bureus finns många av hans påbörjade verk och anteckningar tillgängliga genom Litteraturbanken. Vi hoppas även kunna ägna honom ett helt avsnitt någon gång i framtiden.
Johannes Bureus i Litteraturbanken
Olof Rudbeck åstadkom dock mer än de flesta under sin långa livstid och kan kallas ett universalgeni. Förutom att skriva Atlantica upptäckte hans lymfkörtelsystemet, anlade en botanisk trädgård samt den anatomiska teatern Gustavianum i Uppsala. Hans intresse för botanik ledde till hans andra stora verk Campus Elysii i vilket alla världens växter skulle avbildas. Tyvärr gick ca 7000 tryckplåtar förlorade i den stora branden i Uppsala men det som räddades finns nu digitaliserat här:
I del 3 av Dolda Faktas fyrstegsraket rakt ner i avgrunden om Atlantis går vi till botten med Jörg Lanz von Liebenfels (ej att förväxla med Jörgen Lantz) teorier om människans mörka historiska hemligheter. Bonus: Stalins armé av människoapor, Strindberg m.m.
Jörg Lanz von Liebenfels
En inspirationskälla för de mer esoteriska delarna av nazismen var ariosofin, myntad av Guido von List men vidareutvecklad av österrikaren Jörg Lanz von Liebenfels. Ariosofin knyter samman Helena Petrovna Blavatskys teosofi med raslära och ockult runmystik. Ett centralt tema för ariosofin var tanken om den ”ariska urrasen” som den högsta av alla mänskliga raser, samt på ett ursprungligt urhem, till exempel Atlantis men även Hyperborea, Thule eller Shambala.
Om konsthistorikern, ockultisten, utstötte cisterciensermunken och nazisten Lanz von Liebenfels världsbild kan man läsa i boken Die Theosophie und die assyrischen ’Menschentiere’ (1907?) (Teosofi och de assyriska människodjuren). Boken finns tillgänglig här på tyska:
I denna bok känner Liebenfels igen sina egna minst sagt underliga teorier om orsakerna till syndafallet i Blavatskys tankar om hur de första lemurierna utvecklades till två kön och orsakade ett syndafall genom att korsa sig med attraktiva men ”underlägsna” arter och skapade monster:
They took she-animals unto themselves, she-animals which were beautiful but the daughters of those with no soul nor intelligence. Monsters they bred, evil demons.
Människoprototypernas efterföljare, den femte ariska rotrasen eller Homo sapiens, kunde inte låta bli att ligga med de människoliknande djurvarelserna då de hade så stor penis, och även ett ”penisben”, enligt Liebenfels. Det fanns även andra varelser och i denna bok beskrev Liebenfels alla dessa, från de aplika Udumu och de fiskliknande Pagutu till djurliknande Baziati och flygande Issuri.
Enligt Liebenfels var det framförallt kvinnorna som låg bakom syndafallet genom att de sysslade med sodomi och sex med apor. Som resultat av denna sodomi tillkom ”Tschandala” eller (som August Strindberg skrev) ”äfflingar”, halvapor, i nuet företrädda främst av judar och romer. De här apvarelserna fanns enligt Liebenfels kvar ända in i biblisk och antik tid, och användes som sexpartners av både män och kvinnor i de dekandenta överklasserna.
Liebenfels menar att detta även går att utläsa ur bibeln, man behöver bara kunna rätt kodord. när bibeln nämner ord och begrepp som ”främlingar”, ”jord”, ”sten”, ”trä”, ”torn”, ”stad”, ”hus”, ”fisk”, ”drake”, ”bröd”, ”vatten”, ”lin”, betyder det egentligen ickemänskliga sexslavar; “sodomite hobgoblins”.
I Liebenfels kanske mest kända bok Theozoologi vetenskapen om Sodomsaporna och Gudselektronen (1905), utvecklar han dessa teorier ännu mer. Även den finns tillgänglig genom Internet Archive:
”Hur utmanande det jag skall visa än låter, så är det icke desto mindre formulerat utifrån fullkomligt pålitliga historiska källor enligt strikt vetenskapliga principer, och kommer att bekräftas på det mest häpnadsväckande sätt av de senaste upptäckterna inom naturvetenskap och konsthistoria”, skriver han och utmanade är det verkligen. Några av teorierna han här framför är:
- När matematikern Pythagoras varnade för att äta bönor, menade han enligt Liebenfels att ha sex med djur.
- Kött är ett kodord för apsex.
- Egypternas köttgrytor som israelserna längtade efter är egentligen sexapor och sodomitvättar.
- De ursprungliga arierna hade känsloorgan som gjorde dem synska genom gudomlig elektricitet.
- Pyramiderna var fulla med mystiska rum som ingen förstod vad de användes till. Liebenfels hade dock svaret: Sex med bestar.
- Jesus korsfästelse gick till så att Jesus bands fast vid en påle och sen våldtogs av olika djurmänniskor. Efter det blev han instängd i en sexgrotta (Liebenfels tolkning av en grav). på den tredje dagen lyckades han fly.
Första gången Liebenfels insåg att historien drivs framåt genom kamp och samlag mellan människor och apbestar, var då han skrev en artikel om en relief på en nyupptäckt grav i ett kloster, som föreställde en adelsman som trampade på en oidentifierbar best. Här är den reliefen:
Senare studerade han de antika mysteriekulterna som Herodotos och Plutarkos med flera antika författare skrivit om och kom fram till att de hade praktiserat en orgieliknande kultur som involverade sexuellt umgänge med små djur eller pygméer.
Nya arkeologiska upptäckter från Assyrien stärkte hans världsbild. Två reliefer med kilskrift, en från den svarta obelisken med Shalmaneser III blev nyckeln till gåtan med mysteriekulterna. De föreställde assyrianer som ledde märkliga djur. Djuren var gåvor till kung Shalmaneser, och hade avlats i en trädgård enligt kilskriften:
Genom en rad felläsningar och indicier och en kombination av de antika författarna, moderna arkeologiska upptäckter och antropologi samt bibelexegetik av Moseböckerna, Jobs bok, Enochs bok osv, ansåg Liebenfels att han upptäckt källan till all ondska i världen, alltså tidelag.
Även August Strindberg tyckte dessa teorier lät rimliga. Den 10 juli 1906 skriver Strindberg i ett brev till Liebenfels:
Jag sträckläste er bok och är förvånad. Om detta inte är ljuset självt, så förblir det dock en ljuskälla. Jag har inte hört en sådan profetstämma sedan ’Rembrandt als Erzieher’. Var hälsad!
Boken som åsyftas är Theozoologie oder die Kunde von den Sodoms-Äfflingen und dem Götter-Elektron. Han skrev vidare:
Lanz-Liebenfels har i sin Theo-Zoologie bevisat att äfflingarnes ättartavlor existera, och att apkungen Hanuman, Ramas stridskamrat, är en av stamfädren, vilken med en ap-armé följer sin vän i kriget som skildras i Ramayana. Esau, den hårige, hör också till fårahuset; bärsärkar och varulvar voro av samma ull; främlingen, Alienus, hos de gamle var en bastard av äfflingar; fauner med bockfötter och sirener, Fett-steiss (’höfter’) voro tidelagsprodukter och ha existerat; våra alpkretiner äro icke sjuklingar utan en rotras, liksom mikrocefaler.”Det var frukten av Sodomssynden, och hunnerna voro avkomlingar; tempelherrar och albigenser hörde hit, häxorna i häxprocesserna övade samma synd fastän protokollen av skamkänsla förtiga det. Krafft-Ebbing förtäljer att än i dag umgänge mellan fina kvinnor och hundar är vanligt, och jag vet en avliden man som fick två hustrur ’förgiftade’ genom att kyssa favorithundar.
Vill man läsa vidare om när Strindbergs tankar om detta, kan man hitta hans Blå bok (1907-1912) här:
http://runeberg.org/strindbg/blabok/
https://litteraturbanken.se/forfattare/StrindbergA/titlar/EnBlaBok1/sida/3/etext
Musiken i avsnittet har vi tagit ifrån denna dokumentär:
Dokumentären lanserar även teorien att Strindberg och (säkert även Liebenfels) drevs av peniskomplex:
Vill man veta mer om Jonny Bodes möjliga kopplingar till Liebenfels teorier får man låna hans bok Dö i tid (1950) på biblioteket, eller leta upp den på antikvariat. Här är den på libris:
http://libris.kb.se/bib/1389740
Här är baksidestexten från den:
JOHNNY BODE TORDE OCKSÅ SOM FÖRSTA MAN I VÄRLDEN AVSLÖJA NAZISTERNAS FYND AV SMÅ VANSINNIGA DVÄRGMÄN MED APUTSEENDE, SOM ANVÄNDES SOM PÅTRYCKNINGSMEDEL OM INTE PATRIOTER BEKÄNDE VAD DE VISSTE ELLER INTE VISSTE. DÅ HETSADE MAN DE SMÅ VANSINNIGA APDVÄRGARNA TYDLIGEN PÅ FRUAR ELLER DÖTTRAR, EN KUSLIG REPRESSALIEÅTGÄRD SOM VISAR ATT ENSKILDA ELEMENT INOM EN POLISMAKT KAN FALLA SÅ LÅGT SOM TILL RENA SINNESSJUKA METODER – MED MAKTEN BAKOM SIG.
Herman Wirth
I sista delen av vårt 4-delade avsnitt om Atlantis utforskar vi Herman Wirths teorier om prehistoriska matriarkat, Nordpolen och hällristningarna i Bohuslän och funderar över vad vi egentligen lärt oss. Varning för medeltida bard-musik!
Ahnenerbe (Förfädernas arv), var en nationalsocialistisk forskningsstiftelse, grundad av Heinrich Himmler, Hermann Wirth och Walter Darré 1935. Ahnenerbe var en del av SS, och dess syfte var “antropologisk och kulturell forskning om de germanska folkens ursprung.” Ahnenerbe under Wirth har beskrivits som en pseudovetenskaplig institution bemannad av akademiker, som studerade bland annat: näringsinnehållet i olika typer av honung, den ockulta symbolismen i Etonelevernas höga hattar samt den mystiska betydelsen av bannlysningen av den keltiska harpan på Nordirland.
Wirth var en karismatisk holländare och medeltidsfantast. Här är några av hans ideér:
- De nordholländska böndernas träsnideri som man fann på husgavlar i Friesland var egentligen ett slags uråldrigt ariskt skriftsystem vars innebörd hade gått förlorad med tiden. Detta var världens äldsta skriftsystem, alla skrifters moder, före både de egyptiska hieroglyferna och det feniciska alfabetet.
- Den nordiska rasen hade uppstått i ett arktiskt hemland för ca 2 miljoner år sen, därpå hade man grundat en civilisation på en nu försvunnen kontinent i Nordatlanten där starka nordiska kvinnor med klärvoajant förmåga styrde ett matriarkat under 1000-tals år, tills en stor flodvåg dränkte deras land och fick de överlevande att fly till norra Europa och Nordamerika. Denna kontinent var även Atlantis.
- Genom telepati kunde Wirth läsa sin klärvojanta frus tankar, vilka var djupsinniga kosmiska sanningar.
- Grönlands nordliga fjordar hade varit en fantastisk magisk trädgård.
- Atlantis hade sträckt sig hela vägen från Island till Azorerna, och detta ariska Atlantis är det samma som Platon beskriver.
- Nyckeln till det uråldriga ariska skriftsystemet gick att finna i hällristningarna i Bohuslän.
Wirth blev till många seriösa forskares förskräckelse, berömd. Hans först bok från 1928, Der Aufgang der Menschheit har kallats en ”jättelik osammanhängande och ofullständig studie av den nordiska rasens ursprung, späckat med påhittad jargong”. Boken fick enorm kritik, en recensent skrev att författaren drabbats av ett ”nära på heligt vansinne”. Här finns den att läsa:
En svensk recensent skrev att Wirths arbeten visar ”oviljan mot vetenskapligt tänkande, ett suveränt förakt för tid och rum”, samt beskrevs som ”en grandios komposition i rudbeckiansk stil till förhärligande av den nordiska rasen och dess kulturinsats bland folken alltifrån den gråaste urtid.”
Hitler var inte heller imponerad och beklagade sig över Ahnenerbes och Himmlers passion för Nordeuropas förhistoria. ”Varför drar vi hela världens uppmärksamhet till det faktum att vi inte har något förflutet att tala om”, muttrade Hitler till Albert Speer. ”Det är tillräckligt illa att romarna byggde storstilade byggnader medan våra förfäder levde i lerhyddor, nu börjar Himmler gräva upp lerhyddebyar och blir eld och lågor över minsta krukskräva och stenyxa som han hittar”. Hitler degraderade sedanare Wirth till avdelningschef.
1960 publicerade Wirth boken Um den Ursinn des Menschseins. Löftet som titeln implicerar – att få reda på vad »människovarats urmening« innebär – infrias dock inte. Det är en ganska tunn bok som mest handlar om Wirth själv och hur missförstådd han har varit. Den har vi tyvärr inte hittat digitaliserad.
Andra nazister som försökte finna Atlantis som nämns i avsnittet är Ernst Schäfer som reste till Centralasien för att finna en bortglömd civilisation arier ska ha byggt där. Schäfer ska ha gjort flera expeditioner dit och tog med “ariska” bin och hästar hem.
Wilhelm Landig var en pangermansk nationalist och medlem i Waffen SS som skrev skönlitterära böcker utifrån Wirths teorier. Ockultism och nazistisk esoterism blev ett sätt att komma över det tyska rikets nederlag och förnedring och Landigs romaner fick ockult-nationalistiska motiv att leva vidare bland yngre generationer av nynazister. Idéerna som diskuterats i Landig-gruppen på 50-talet kommer fram i romanerna. Den första hette Götzen gegen Thule och handlar om ariernas ursprung på Nordpolen och Atlantis. Det handlar även om hemliga nazistiska ufo-baser, alkemi, graalmystik, Himalayiska mästare och ett underjordiskt rike i Mongoliet m.m.
Edmund Kiss var arkitekt och en flitig världsresenär. Han besökte Anderna, Peru och Bolivia flera gånger. SS rekryterade honom 1938, och han hamnade snart i Ahnenerbe. Tillsammans med Himmler planerade han en ny resa till Sydamerika, där Kiss skulle leta reda på resterna av en arisk högkultur. Himmler lyckades dock inte få medel beviljade. Kiss studerade Tiahuanacoruinerna vid Titicacasjön. han hittade en jättelik skulptur av ett “nordiskt huvud” karvad ur sten, som enligt honom var bevis för invandring av Atlantis-bor. Kiss skrev även en romansvit på fyra volymer: Das gläserne Meer (1930), Frühling in Atlantis (1933), Die letzte Königin von Atlantis (1931) och Die Singschwäne von Thule (1939), samtliga baserade på Hanns Hörbigers teorier om världsisläran. Dessutom utgav han Welt-Eislehre (1933), också det en utläggning av Hörbigers teser, och Das Sonnentor von Tihuanaku (1937).
I romansviten beskrivs en global katastrof orsakad av att en ismåne störtar ner på jorden. Herrerasen – arierna, ”asarna” – har byggt ett världsimperium med centrum i Atlantis, där de vita asarna dyrkas som gudar av sina undersåtar. Månkollisionen orsakar dock imperiets undergång, men De några överlevande lyckas fly och finner ett nytt hem i nord där de blir is-kungar. Böckerna har beskrivits som en allegori över det kaotiska tillståndet i Weimar-tyskland. Vill man läsa detta kan man likt så mycket annat göra det på Internet archive:
Vidare läsning:
Paul Roland – Nazisterna och det ockulta (2008)
Heather Pringle – Härskarplanen (2005)
Bertil Falk – Atlantis och svenskarna (1974)
Göran Dahl – Radikalare än Hitler? De esoteriska och gröna nazisterna. Inspirationskällor. Pionjärer. Förvaltare. Ättlingar (2008)
Ignatius Donnely – Atlantis: The Antediluvian World (1882). Denna klassiker kan man läsa online genom Forgotten Books HÄR.
