Wilhelmina Schröder – Borg- och folksägner (1902)

Borg- och folksägner är en samling spökhistorier med ofta sedelärande och moraliserande karaktär, insamlade av Wilhelmina Schröder och utgivna 1902. Historierna kommer både från skriftlig och muntlig tradition, och är vackert illustrerade av Hjalmar Eneroth.

Berättelserna innehåller många inslag som är typiska för spökhistorier från tiden kring sekelskiftet. Det handlar om vita och svarta fruar, lidelsefulla munkar, vålnader av riddare, inmurade skelett och vackra ungmör som råkat ut för förfärliga öden. Det finns historier om religiös frälsning och gudsfruktan men även nattsvarta brutala berättelser om ruskiga barnmord. I inledningen till boken Herrgårdsspöken skriver Peter Ullgren att Wilhelmina Schröders bok, även om det finns flera liknande böcker från samma tid, är den i genren som kanske fått störst genomslag i folkmedvetandet i Sverige. Dess historier har blivit stilbildande för hur berättelser om herrgårdsspöken ser ut än idag.

”Halfdöd af fasa sökte jag af alla krafter att ropa på hjelp, men tungan var liksom förlamad, och jag fick inte ett ljud öfver läpparna. Min förskräckelse skulle dock än ytterligare stegras.” 

Fredrika Wilhelmina Augusta Schröder föddes 29:e september 1839 i Högholm i Danmark. Hon var dotter till en ruinerad godsägare som blivit utsatt för ett mordförsök. Hon ska ha sökt audiens till kung Karl XV för att få hjälp med detta, och enligt vissa blev Karl XV då förälskad och började uppvakta henne. Deras relation sträckte sig från 1869 till 1872, och under denna period flyttade hon till Stockholm där hon arbetade som telegrafist. Karl XV köpte sedan en våning åt henne på Drottninggatan 72.

Schröder har beskrivits som en allvarligt lagd, självständig, ovärldslig och intellektuell person. Hon var intresserad av spiritism och existentiella frågor och skrev artiklar i tidningen Tidskrift för hemmet.

Kung Karl XV dog 1872, och Schröder flyttade 1873 till Solna församling i närheten av Ulriksdals slott. I Solna bodde hon först på Lugnet men flyttar sedan till Confidensen nära Ulriksdals slott där hon även spenderade sina sista år. Förutom Borg- och folksägner ska hon även ha skrivit ett manuskript om sitt liv och förhållande till kungen med namnet Den trogna. Schröder dog den 13 Maj 1923 på Confidensen och begravdes troligen på Solna kyrkogård.

Wilhelmina-Schröder-Borg-och-folksägner

Ladda hem: PDF